söndagen den 30:e november 2008

Julskyltning i stan

Julmys i all ära men jag tänker mig mer som lite lagom med folk, ljus i träden, karameller och sockervadd, snälla tomtar och man går i lugn och ro med glödande kinder, tjocka halsdukar och andas ut gnistrande frost, hand i hand med en vän. Istället går man där med sin klumpiga barnvagn och kör på folks fötter, slänger i sig lite glögg, för så har det ju alltid varit, och inte ens russin kunde de bjuda på. Och köp en lott, vinn en plastsak med prislappen kvar, 19:50 jag vill inte veta. Dottern frågar försynt om hon får en klubba, för det har ju alla andra barn. Javisst min ängel klart du ska ha en liten klubba. Hon lägger fram en femkrona "till flickan" med sin ulliga lilla vante, mamma biter sönder tänderna för att försöka få upp plasten, sen sitter hon där och slickar i sig socker. En vän med röda läppar kommer förbi, klubban fastnar i min halsduk och hår. Vi skrattar och säger att nu ska vi nog gå hem. Frågar vad var det som var roligast på julskyltningen. Svaret blir "att leka i mitt rum".

lördagen den 29:e november 2008

Hej!




Nu är det som den där låten med Björns vänner. Lite lite ångest över att ge en del av mig själv ut i det okända. Lite rädd är jag. Gud vad fånigt.
I vilket fall som helst är jag numera någon som försöker sig på det här. För att det finns så mycket som jag vill visa på något sätt, så mycket som riskerar dammas över och glömmas bort. Jag är inte särskilt rädd för att saker faller i glömska. Jag är rätt nöjd med nuet. Men nu när man ändå kan så. Jag förverkligade en dröm om att öppna en vintagebutik en gång. Nu är jag mammaledig och vet inte vad som kommer hända sen. Jag tänkte hålla en dörr öppen för alla fina kunder som jag mötte. Ni söta som kom med paket och brev när jag stängde. Jag kommer aldrig glömma det.
Kanske blir det en fortsättning efter ledigheten. Kanske blir det något annat.