måndagen den 31:e augusti 2009

Blek och turkos





Med rödbetsstänk och tuschpennstreck på tröjan. Stöttar jag upp himlen en stund. Förbi arbetsförmedlingen. Vill jag gråta. Där är så många trötta ansikten. Så många olevda drömmar. Förlorade drömmar.
På bilderna. Min keramik och en sagolik klänning med fjärilar på. Och resten ser ni. Själva.
Puss.
(Jag fick en stor bukett rubinröda dahlior idag. Lycka.)

söndagen den 30:e augusti 2009

måndagen den 24:e augusti 2009

Det där med hus





Jag har lite svårt att glömma det där huset som vi var och tittade på. Barnen gillade det nog med. E sopade farstun som om det var hennes lilla lekstuga och S klättrade upp i träsoffan bland pelargonierna och tittade ut genom köksfönstret. Jag gick där med ett saligt leende på läpparna. Tänkte vilket fint ställe att växa upp på. Vilket fint ställe att vakna upp på. Ni vet, gå ut på morgonen, dörren på vid gavel, plocka lite röda vinbär, lyssna på fågelkvittret, hämta tidningen, heja på gubben i grannhuset, höra sina andetag i tystnaden, sitta på kökstrappan och läsa en bok, elda i kakelugnen, hänga små barnkläder på tork på tvättlinan, fotografera, samla grodyngel i en spann, vandrande pinnar, grusvägskänslan.
Fast egentligen. När jag tänker efter. Var det nog ganska lumpet, skabbigt, dragit, fuktigt, riktigt riktigt fult, allmänt tråkigt och rent ut sagt fruktansvärt. Om jag ska vara ärlig.
Ja, usch för det huset.
(snälla hus kom tillbaka till mig)

torsdagen den 20:e augusti 2009


Vi badade idag. Det var glasbitar i vattnet. En röd katt låg i solen. Jag har stickade strumpor.
Ja, ni förstår ju. Det händer så mycket spännande.
Jo förresten. Jag har känt sparkar.
!

onsdagen den 19:e augusti 2009

tisdagen den 18:e augusti 2009


Tack kära ni för alla snälla grattis och tankar!! Det betyder väldigt mycket och gör allt lite mer verkligt. För det är ju alltid väldigt svårt att förstå att det kan växa någon annan inuti ens kropp. Som sen ska ut och vara så självklar. Och sen den där starka kärleken, igenkännandet, oron, maktlösheten, frigörelseprocessen. Som ska drabba en. Att man klarar så mycket.

Augusti. Jag var ute och gick och såg en hög med försvarets ullfiltar. Vackert vikta, rejäla. I olika smutsbeiga nyanser. Tänkte att de andas och att de är varma. Som vilande kroppar. Med saltdoftande hud. Skimrande blåmärken. Fläckar av gräs. Rönnbär. Jasmine vill jag tänka.
Höstens inträde är så sinnligt. Nästan poetiskt. Men även så rått och jordnära och svettigt och friskt.