tisdag 30 november 2010

Ska försöka sätta ord på. Allt som flyter ihop. Av feber och trötthet. Utanför ligger snön och i snön har haren hoppat. Jag fyller min hand med alldeles för mycket fet, vit balsam. I det alldeles för långa, av amning, tunna håret, alldeles för svart. Jag är så blek. Som en gammal filmstjärna utan stjärnglans. Stjärnorna i fönstret, disken i maskinen, kaffepulver, svart. Söta små koppar, söta små öron. Haren hoppar i sängen. Barnen hoppar i snön. Idéer vill fram men hoppar tillbaka. Jag snarkar och blommorna längst ut vissnar. Himlen är rosa. Alldeles barndomsskimrande rosa. Jag lägger mitt huvud mot bordet.
Tack, om ni fortfarande finns kvar. Tack för era fina kommentarer. Nu var det längesen och jag skäms för att jag bara inte orkat.