Och så saknar man dem redan innan. Bara tanken på att inte få lukta, lyssna, hålla, vara med om. En natt ska vi vara borta. En dag. Och jag ska få sova. Äta lång frukost. Dricka kaffe i lugn och ro. Lyssna. Titta i ögonen. Men jag kommer sakna hela tiden. Och vilja köpa tusen presenter.

Regn och åska. Så idag har jag äntligen börjat städa i min ateljé. Jag är väldigt dålig på att städa i allmänhet. Till J:s förtjusning. När jag var yngre var jag glad om jag kunde komma fram till min säng. Hade gjort min alldeles egna råddjursstig genom färgglada landskap i olika material. Inget jag är stolt över. Men jag tyckte om att sätta igång kreativa projekt. Och att sova. Idag var det i alla fall ganska roligt att städa. Även fast det var så tyst och jag hörde mina andetag som i en snäcka, stack mig några gånger på gömda nålar och halkade på plastpärlor.

Bara. Vildrivet plockade smörblommor på fotbollsmatch. Rosa bakelse, med fingrarna. Rena mattor på knarrande golv.

Världen från
mitt fönster
ser ut som
ett gammalt gulnat

solblekt
fotografi idag.
Det är något med himlen.

Jag hör hästarna. Någon visslar på en hund. Eller en dam.
Jag kan inte vissla så högt.
Inte knäppa med fingrarna heller.

Får se. Har det hänt något nytt sen sist.
Hela lördagen rensade jag i mitt gamla flickrum. Galet hur man sparar och att det fått gå så lång tid. Fyra svarta sopsäckar med krokiteckningar. Och då har jag ändå behållit det som är bra. Dagböcker. Skolböcker. Skrivböcker. Räkneböcker. Minavännerböcker. Skoljoggingsdiplom. Kompisdiplom. Mullediplom. Jag vill bli fri nu. Jag vill inte drunkna i de materiella minnena. Lura mig själv att det är viktiga saker. Längre.
Jag refererar allt för ofta det som händer nu. Till något som hänt förut. Gör ni det också?
Det har varit mycket att tänka på i helgen. Och även mellan raderna.

Hej Växjö.
Idag har jag gillat dig. Du har varit så himla fin.
Kram från Josefin

Ljuva torsdag

Idag har vi gjort hjortronparfait efter farmors recept och gräddat maränger. Lekt med guldstoftsliknande damm i trapphusets ljus. Ätit söt melon. Frågat en gräsand om lov till en dans i parken. Sopat köksgolvet fyra gånger. Hittat erotiskt klotter på den ljusblå väggen. (Inte kan det väl vara gamla damen på våning ett, sschhh?) Glömt att vattna blommorna, jag vet. Ska göra det nu. Vilat länge på en filt i solen. Sjungit en godnattsång. Som blev en vaknasång. Känt efter. Mer än vanligt.

Man bara fastnar för vissa saker.

Där. Ser jag inte längre tåget tuffa in i stan. Tonåringarna på sina brädor. Sorgsna flickan i busskuren. Herren med blek hjässa och rock. Nu blommar träden. Lövar träden. Regnet strilar. Björkens stam, som råa kolteckningar. Och gröngröna blad, stora fågelbon. Silverfåglar med pudrade bröst. Ser vi och slår upp våra ögon på morgonen. Dricker vår mjölk.
Armarna som somnat.

En bokhylla hos en vän jag inte varit hos på länge. Vi spelade Nintendo. Och trampade på brödsmulor. Flaggstången hängde på trekvart. Katten var lastgammal. Elsladdar, konst, penslar, tv-apparater, slitna armstöd, lådor, underklädesförpackningar.
Akta så du inte slår i huvudet i trappen.
Kontrasternas hem.

Att få nya tänder. Det måste göra så ont. Han börjar bli stor. Han ryms inte längre under ett örngott.

Vad en kamera kan fånga.
Tillbakablick. Hösthav.
Vill vara där igen.

Igår var jag hemma hos damen. Med kläderna. Hon var verkligen gullig och hade käpp och väninnor på kaffebesök. Blåbärsris och nytvättade, trasiga skjortor på tork i trädgården.
Skorna var väl använda om man säger så. Hade legat under trappan under tre decennier. Men några var väldigt fina efter lite puts. Kläderna. Där nere i källaren andades de grådamm och suckade tungt med hängiga axlar. Men visade sig vara några riktiga guldklimpar när de väl kom upp i ljuset.
Korta kjolar med prickar. Några mammaklänningar. En då svindyr, svart 60-talskappa från Hettemarks, med kapuschong och rosett. Söta femtiotalsklänningar. Baddräkter. Lavendellila vippkjol. Med mera.
Hon ville inte ha någon betalning. Det skulle på tippen alltsammans. Då vill jag rädda det, sa jag. Sen blev hon 20 år yngre när hon gick ut på grusgången och vinkade. Fin bil, sa hon.

Österlen och kartläsning. Kärlek, löften och pardans. Ståbas och saxofon. Uppryckta blommor med roten. Gula rapsfält. Slitna husfasader. Handmålade skyltar. Balkongtankar. Drinkar och blyga samtal.

Vad ni inte ser. Är att ibland skriver jag FANFANFANFANFANFAN. Hårt med blyerts och suddar med dåligt suddigum. Så det blir svart, och hela datorn blir skrynklig. Fan för att vara vuxen ibland. Jag vet att jag sa att jag gillar att bli vuxen, och det gör jag. Också. Men ni vet hur det kan vara. Livets Bergochdalbana. Trassligt och bara fulsvårt. Sen nästa stund är det lätt och fint igen.
Vad jag skulle vilja är att kunna ligga och säcka i min säng. Någon gång då och då. Vara skönt bakis och en dålig människa. Tänka på kärlek. Gråta för att något är så vackert. (Som inte har med barnen att göra) Kunna gå in i en konstnärlig känsla och tro på det. Det hinns inte med. Visst ritar jag några streck ibland. Lösryckt. Men jag har ingen tid att förstå vad det är.
Så jag dansar lite till Morrissey, Tori Amos och ABBA gimme gimme gimme a man after midnight och bakar våfflor, så att tröjan luktar hela kvällen. Och håret. Äter sådär snabbt utan att andas och med en massa socker på. Fnittrar och målar naglarna svartvinbärslila.

Farmors brudklänning

Färgades hallonröd efter bröllopet så att den skulle kunna användas igen.

Sitta i en båt. Klappa valar på huvudet. Ta av sina strumpor. Äta körsbär. Spotta. Så att det gör ont i kinderna. Klättra upp i ett träd, som ett katt. Inte våga hoppa ner. Rista in viktiga ord i stammen. För alltid, ska jag. Och du.

Idag har det regnat. Och blåst i björkarna. Det var fint. Vi tog bilen till mormor och sjön. Jag tänker otäckt om bilolyckor och galna personer i bilar.
Jag tänker att jag vill dyka snyggt. Med perfektion. Ändra min livsstil. Yoga, tandtråd och sluta dricka kaffe.
E är i kiss och bajsåldern och plockar blommor, sju buketter om dagen, minst. Mormor blev förskräckt när hon norpade av huvudena på två påskliljor. Men de blåa, som precis ser ut som små snälla tanter, fick hon plocka. Och de lindade vi in i blött papper och plast.