tisdagen den 21:e juni 2011


Sen tänker jag.
Cykeltårar nerför backen. Vidare, fort, fort.
Armarna rakt ut.
Så stod han där, Sankt Bernardshunden. Medan ljusblå potatisblommor.
Svarttvätten som torkat. Handlingskassarna. Äppleknölarna, små röda.
Stod där, lugn och sävlig med ledsna ögon. Som ett bokmärke jag hade.
Jag tror jag byggde berget. Men jag orkar inte.
Klättra upp och se på utsikten.

söndagen den 17:e april 2011

Söndag min söndag. Trassel, snor och vilande händer över bröstet. Första tvätten ut mellan träden. Första fjärilen på taket. Första våren i vårt första hus.

torsdagen den 10:e mars 2011

lördagen den 26:e februari 2011

Jag tänker på det närvarande i att klappa stora hästar. Jag tänker på när man ser in i de där ögonen. Jag tänker på myrstackarna längs promenadstigen och tyngden som ligger mot marken en dimmig morgon. Jag försöker förankra mig. Behöver saker befästa med minnen, med mycket tid, hundra och hundra år, inte nu, inte tillverkat för två dagar sedan. En historia, en tung, tung klocka. Något operfekt, litet, blankt och buckligt.

tisdagen den 22:e februari 2011

onsdagen den 9:e februari 2011

Här är så tyst på vår gata. Det är det allra bästa tycker jag. Här kör nästan aldrig några bilar eller ambulanser. Bara sopbilen som vi missar och brevbäraren som vi hejar på. Och vi har en hare i trädgården. Den verkar bo här. Jag slår mig på fingrarna och tänker på allt som är farligt. Men det finns inget farligt, eller hur?

tisdagen den 8:e februari 2011

Igår rullade jag upp farmors vita silkeshår på papiljotter och tittade lite i hennes garderob. När jag var liten gjorde hon klippdockor och ritade små kläder som såg ut precis som hennes egna, att ha på. Jag minns hur speciella jag tyckte de kläderna var. Hon berättade ofta historier, att farfar köpt dem på sin jordenruntresa, att hon känt sig så fin, att hon dansat.
Jag minns särskilt en gul och svart dräkt som hon precis hade köpt. Den var tantig. Hade axelvaddar och var blank och nästan helt ouppnåelig.
Jag har väldigt starka minnen kring just kläder. Min förskolefröken hade alltid roliga dräkter, och det är just det jag minns med henne. Inte hennes röst, om hon var snäll, vad hon sa. Bara att hon hade väldigt speciella kläder i väldigt knalliga färger.
Bilderna är ifrån min butik.