Nu är det som den där låten med Björns vänner. Lite lite ångest över att ge en del av mig själv ut i det okända. Lite rädd är jag. Gud vad fånigt.
I vilket fall som helst är jag numera någon som försöker sig på det här. För att det finns så mycket som jag vill visa på något sätt, så mycket som riskerar dammas över och glömmas bort. Jag är inte särskilt rädd för att saker faller i glömska. Jag är rätt nöjd med nuet. Men nu när man ändå kan så. Jag förverkligade en dröm om att öppna en vintagebutik en gång. Nu är jag mammaledig och vet inte vad som kommer hända sen. Jag tänkte hålla en dörr öppen för alla fina kunder som jag mötte. Ni söta som kom med paket och brev när jag stängde. Jag kommer aldrig glömma det.
Kanske blir det en fortsättning efter ledigheten. Kanske blir det något annat.
4 kommentarer:
Puss min älskling!
Oj då, Joakim sa puss min älskling...
Vad fint att du pussar dig själv, hehe... Det ska bli kul att gå in här och läsa då och då. Saknar dina funderingar så ofantligt. Det har varit en brist i mitt liv sedan Öland.
Roligt skrivet om julefriden... Och jag tycker också det känns lite läskigt det här med bloggar. Men jag tror också att jag om jag blir mammaledig kommer sitta här och skriva.
puss
Maria
hihi ja jag brukar göra så. är ju så ensam.
Skicka en kommentar