Vad ni inte ser. Är att ibland skriver jag FANFANFANFANFANFAN. Hårt med blyerts och suddar med dåligt suddigum. Så det blir svart, och hela datorn blir skrynklig. Fan för att vara vuxen ibland. Jag vet att jag sa att jag gillar att bli vuxen, och det gör jag. Också. Men ni vet hur det kan vara. Livets Bergochdalbana. Trassligt och bara fulsvårt. Sen nästa stund är det lätt och fint igen.Vad jag skulle vilja är att kunna ligga och säcka i min säng. Någon gång då och då. Vara skönt bakis och en dålig människa. Tänka på kärlek. Gråta för att något är så vackert. (Som inte har med barnen att göra) Kunna gå in i en konstnärlig känsla och tro på det. Det hinns inte med. Visst ritar jag några streck ibland. Lösryckt. Men jag har ingen tid att förstå vad det är.
Så jag dansar lite till Morrissey, Tori Amos och ABBA gimme gimme gimme a man after midnight och bakar våfflor, så att tröjan luktar hela kvällen. Och håret. Äter sådär snabbt utan att andas och med en massa socker på. Fnittrar och målar naglarna svartvinbärslila.
7 kommentarer:
Jag dansar också till Morrissey. här hemma. ensam. sent på kvällen när barnen sover. Det gillar jag mycket.
livet är verkligen en berg och dalbana. det är svårt att hänga med i svängningarna ibland, men då är det tur att morrissey finns.
och din fina blogg.
Gud, din blogg er så vakker!
Jeg har postet Picking Pocket bildet ditt på bloggen min i dag, håper det er greit!
Klem
kan inte annat göra än att hålla med. speciellt det där med att gå in i en känsla och hålla den. Tänka en tanke alldeles klart och länge. Jag undrar vad som händer med en människa till slut som bara blir avbruten.
Kram.
Kram. Att ni finns. gör mig glad!
Å, jag tycker om dina bilder.
nu har jag läst och tittat länge länge.
vill läsa mer.
sitter med tårar trillande nerför kinden.
min vänstra.
säkert min högra alldeles snart.
minns inte hur jag hittade hit.
jo, tror jag letade efter vintage i växjö.
hör mina två fina sova i rummet bredvid.
jag har svårt att somna in. som vanligt.
tack josefin!
vill egentligen bara skriva det.
tack.
men måste nog skriva lite mer. känner det.
för nu strömmar det ljumma tårar nerför kinden.
min vänstra och högra.
det du visar och lägger märke till är så fint.
så vackert. så kärt. så mycket att det gör alldeles ont i bröstet.
jag har anat det i dig. de få gånger vi mötts. eller mer... jag har ibland orkat ta in det fina omkring. som du.
ibland är det svårare att få fram det man lägger märke till. det man ser. jag ser. du ser. när man möts.
det är ju så. ibland.
har levt avskild från min omvärld i fyra år nu.
det känns så. från min valda omvärld. jo. jag har valt det här. visste inte vad jag valde. men i det lilla är det så fint. i det lite lite större så himla svårt.
tack för dina vackra bilder.
tiden står still och låter känslorna få sippra fram. lätt gulddamm i kvällens sista strålar.
sa jag vackert?
får jag skriva såhär långt i en kommentar?
kanske får dela upp.
gillar nattens timmar. då jag hör och känner. mig själv. helt själv.
du är fin josefin.
glad att jag hittade hit.
kram.
.k.
sön 9 maj 1.46
Skicka en kommentar