tisdag 19 oktober 2010

Det är mitt i natten. Iallafall känns det så. Vår minste har fått för sig att fem är en mycket bra tid att gå upp på. Och då har jag redan varit uppe och gjort välling två gånger till två olika barn. Bytt lakan och klappat om en annan. Tryckt in nappen några miljoner gånger. Vaknat av diverse oroliga nattljud. Fått små fingrar i ögonen, dragningar i håret. Pappan jobbar natt han. Hej hej. Så nätterna, de där som ska hela och varsamt klappa om den trötta mammakroppen, som en enda djupsuckande klunk vatten, så att hon orkar vara det där lilla extra utöver på dagen. Nätterna, de är trasiga små blommor, där kronbladen förstrött rivits itu och hamnat på den hårda marken. Jag är inte en människa utan en robot.
Ibland försöker jag halvsova i soffan när lilleman kryper omkring på golvet och river sönder böcker, slickar på fönstret eller utforskar korgen med leksaker. Men idag tänkte jag en ny taktik. Jag ska vakna, planera, drömma vakendrömmar. Ooomfamna dagen liksom. (yeah!)
Snövit har blivit kär i Spiderman. De sitter tillsammans med mig i vårt nya loppistillskott, en riktigt gulnad gammal furusoffa, exakt en sådan som vi inte ville ha. Men nu är den kökets hjärta och får mig att längta till Norrland. Tänka på köttsoppa och pussel.
Jag har tänkt länge på att jag måste berätta mer om butiken som jag ska öppna så småningom. Jo, den kommer bli av. Lite senare än tänkt, men efter nyår är den definitivt igång. Då får ni komma och hälsa på. Det behöver jag.

19 kommentarer:

sarapirat sa...

jag hoppas att du lyckas vila i ditt vakna jagärmammaalltidredo tillstånd. och att i natt blir en tyst natt. men det är kanske för mycket att begära?
fint här hos dig.

Emmie sa...

ljuvliga bilder.

LeiaMia sa...

Känner igen mig i mammatillståndet, men nuförtiden är de långa o rangliga och jag sover som en gris! Med andra ord: allt har sin tid, men det är kanske en föga tröst när man är halvt medvetslös... kämpa på! :-)

Hege sa...

Jeg blir så glad av dine bilder og din tekst, det er vakker hverdagspoesi:) Lykke til med spennende butikkforberedelser!

Sanna sa...

Vilka vackra bilder!Känner igen mig lite i detta att inte få sova. jobbigt. Just nu har jag vakat med sjuka barn samt ena barnet som skall masseras mitt i natten pga växtvärk i benen.. Hoppas du får vilat lite dagen i alla fall!
Kram

Elisabeth sa...

Så välbekant. Och tänk att jag aldrig märkte när det vände. Jag bara inser att vaknätterna har tagit slut. Det kommer dina också att göra, utan att du märker det, om det är till något sömnpepp just nu ;)

Mon sa...

Åh, känner igen! Jagade lite energi i dag och lyckades fånga en gnutta... åtminstone för i dag...

Anonym sa...

Jag vill krypa in i dina bilder och aldrig krypa ut.
Längtar så tills butiken öppnar. Så mycket fint som väntar på mig.
Agnes

felicia sa...

Det låter tufft att vara mamma. Men söta barn det har du sannerligen. Vackra bilder! Och så kommer vi såklart och hälsar på. Så snadu öppnar, kommer vi! Det ser jag hemskt mycket fram emot.

Krickelin sa...

Att man fungerar i huvudtaget med så lite sömn är ett smått mirakel anser jag. Styrketanker från den andra trötta mamman. Och furusoffa, lite fint och coolt va. :)

Baba sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Baba sa...

Köttsoppa! Doften av köttsoppa, kaffe och människor i en gammal byggnad. Du fick mig att längta till barndomens älgfester.

Joanna sa...

det vill jag.
hälsa på.

önskar dig några nätters god sömn allra snarast.

Linda sa...

kul för dig med butiken! kommer du ha webbshop också då? hoppas:)

välkommen in till mig ibland och dröm dig bort lite från vardagsslitet... kram.

Josefin sa...

tack ni! för pepp och söta ord! jo det är tröstande LeiaMia och Elisabeth. och alla ni andra som är så snälla.

Unknown sa...

Hej!
Jag vet inte vad det är för typ av butik du ska öppna men är du intresserad av vintageklänningar så har jag massor. De flesta är köpta från tjallamalla. Hör av dig om du vill köpa till annakarolinapersson@gmail.com. Jag bor i Växjö. mvh Anna

Cornelia sa...

Kära Josefin,
jag känner med dig. Och jag har ändå bara lilla C att ta hand om. Din taktik om dagdrömma ska jag försöka anamma. Fast nu är det bara 1,5 vecka tills jag börjar jobba. Suck. Hade hellre lekt vidare med lilla C men nu är det pappans tur. Ta hand om dig/er och mys på i den nya soffan i ert fina hus. Kramar från Jeanette

Lotta sa...

Å, vad glad jag blir när jag ser att du bloggar igen. Du skriver så fint och sant och visar så vackert. Vi har också oroliga nätter med en bebis vars kropp lever sitt eget liv på natten. Hon ska snart gå och drömmarna är oroliga tror jag. Nu vaknar hon o vagnen... kram och styrka.

till-vidas-ara sa...

hej rara! så länge sedan nu, och jag saknar dina inlägg. hoppas du har det himelens bra ändå i sensommaren. kom att tänka på det där svantyget jag såg här hos dig. som hänger på en stol..har letat ett sådant ända sedan jag såg det här hos dig men inte funnit..
vet du var man får tag på ett sådant. eller har du kanske lust att sälja det. om det nu är ett tyg (ler)

kramar om, Lycke