




Hår som växer. Ben som knakar. Sten som doftar. Spets som krasar.Fågelungar med ihopfällda vingar och ett skrynkligt papper. I handen.
Mitt huvud slutar fungera sent på kvällen. Jag klarar knappt att svara i telefon. Har ingen skärpa.
Jag letar efter gömda skatter bland dammet i min garderob. Vid kakelugnen som någon målat gröna blad på.
Djur. När jag var liten var jag stor som en mamma. Värmde små moderslösa ägg på elementet i köket. Det var fint när de kläcktes. Och den lilla näbben tittade ut.
Jag minns.
De oroliga hästarna. Som födde sina ungar tidigt, i ensamma gryningen. Vi, under tjocka filtar. Lyssnar. Håller andan.




















