Sen tänker jag.
Cykeltårar nerför backen. Vidare, fort, fort.
Armarna rakt ut.
Så stod han där, Sankt Bernardshunden. Medan ljusblå potatisblommor.
Så stod han där, Sankt Bernardshunden. Medan ljusblå potatisblommor.
Svarttvätten som torkat. Handlingskassarna. Äppleknölarna, små röda.
Stod där, lugn och sävlig med ledsna ögon. Som ett bokmärke jag hade.
Jag tror jag byggde berget. Men jag orkar inte.
Klättra upp och se på utsikten.