Jag bloggar alltså finns jag

Tack alla fina underbara människor! För era snälla ord. Jag blir helt varm i hela mig.
Nu ska jag titta på fransk film och äta glass med kolasås. Drömma om ett vackert glashus. Med fukt på rutorna. Bleka plankor och nässlor.
puss och kram!

Alla dessa blommor som vandrar upp och ned för trappan

Vår dator har varit helknäpp i över en vecka. Det känns som en evighet. Det regnar mest hela tiden. Och björkarna blir tyngre och tyngre. Har tittat lite extra på. Hon under lysrören i kiosken. Som tror att ingen märker att hon målat över sina mörka fläckar i regnbågsansiktet. Som värmer de frusna händerna på kaffekokaren när hon tror att ingen ser på. Som pratar småländska och ler så att man blir lite kär. Så att man vill köpa en extra våffla med vispgrädde fastän man är ganska mätt och hade tänkt spara de där pengarna till något annat. Någon annan dag.

Och så saknar man dem redan innan. Bara tanken på att inte få lukta, lyssna, hålla, vara med om. En natt ska vi vara borta. En dag. Och jag ska få sova. Äta lång frukost. Dricka kaffe i lugn och ro. Lyssna. Titta i ögonen. Men jag kommer sakna hela tiden. Och vilja köpa tusen presenter.

Regn och åska. Så idag har jag äntligen börjat städa i min ateljé. Jag är väldigt dålig på att städa i allmänhet. Till J:s förtjusning. När jag var yngre var jag glad om jag kunde komma fram till min säng. Hade gjort min alldeles egna råddjursstig genom färgglada landskap i olika material. Inget jag är stolt över. Men jag tyckte om att sätta igång kreativa projekt. Och att sova. Idag var det i alla fall ganska roligt att städa. Även fast det var så tyst och jag hörde mina andetag som i en snäcka, stack mig några gånger på gömda nålar och halkade på plastpärlor.

Bara. Vildrivet plockade smörblommor på fotbollsmatch. Rosa bakelse, med fingrarna. Rena mattor på knarrande golv.

Världen från
mitt fönster
ser ut som
ett gammalt gulnat

solblekt
fotografi idag.
Det är något med himlen.

Jag hör hästarna. Någon visslar på en hund. Eller en dam.
Jag kan inte vissla så högt.
Inte knäppa med fingrarna heller.

Får se. Har det hänt något nytt sen sist.
Hela lördagen rensade jag i mitt gamla flickrum. Galet hur man sparar och att det fått gå så lång tid. Fyra svarta sopsäckar med krokiteckningar. Och då har jag ändå behållit det som är bra. Dagböcker. Skolböcker. Skrivböcker. Räkneböcker. Minavännerböcker. Skoljoggingsdiplom. Kompisdiplom. Mullediplom. Jag vill bli fri nu. Jag vill inte drunkna i de materiella minnena. Lura mig själv att det är viktiga saker. Längre.
Jag refererar allt för ofta det som händer nu. Till något som hänt förut. Gör ni det också?
Det har varit mycket att tänka på i helgen. Och även mellan raderna.