måndag 13 april 2009
Jag vill bara råka gå förbi. Titta rakt i ögonen.
Det är något med vattnet i tunnorna under stuprännor. Det är såkalltsåblanktsåsmärtsamtmörktochdjupsvart.
Klänningen är en favorit från 50-talet. Jag har fjantat mig och skurit lite i bilden. Min mormor har så fina kolorerade fotografier. De är överdrivna. Med alla dessa blommor i olika färger som inte finns. Inatt ska jag tänka, Drömma. Och måla ögon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Tack fina du för länken!
Och om du någonsin tröttnar på koftan så säg till. Det är lite som med klänningar, man kan aldrig få för många...
Vilken underbar klänning, jag håller med Lotta, man kan ha hur många klännigar som helst, det blir aldrig för många!
Hej du! vilken jättejättefin blogg du har!
Åh vilken underbar blogg! Lotta har allt bra smak hon, men det visste jag ju redan. Kram!
hihi! ja jag älskar koftor. jag letar alltid efter koftor när jag är i secondhandaffärer. men det är svårt att hitta fina tycker jag.
TAck tack för smicker!
Skicka en kommentar