Det händer så mycket. Behöver tid att tänka. Tid är något jag inte har så mycket av. Eller åtminstone inte på det där sättet. Som när man känner att man har kontroll. Att hemmet är städat eller bara känns fint. Lakanen är nyvädrade. Händerna är mina och bara mina. Man ger när man orkar och vill och inte när man måste. Läser en bok och använder alla nya insikter genast. Äter när man är hungrig, lustfyllt och närvarande. Tar på sig skorna och går ut. Men vet inte vart. Kryper upp med benen i soffan och blundar och någon undrar vad gör du och man svarar inte. Och någon förstår att det är en sån stund och att den snart går över och då är allt som vanligt igen. Men nu måste det få vara tyst.
Den där tiden kan jag drömma om väldigt mycket. Och jag vet ju att den kommer. Tids nog. Och då kommer jag vara så lycklig åt det som är nu.