För er som undrar vad det där med vintage kommer in i bilden kommer här en sällsynt hälsning ifrån en djup fåtölj i det röda rummet. Den här svarta klänningen är så vacker. Den kommer från 40-talet och luktar lite tant. Den har den finaste halsringningen som liksom framhäver gropen, och små axelvaddar som gör att man ser riktigt tjusig ut. I tyget finns inpräglat ett blomstermönster. I nacken knappar.
Ibland glömmer jag bort hur mycket jag älskar gamla välvårdade (och för all del trasiga, fnasiga, sköra, genomskinliga, sönderälskade) vintagekläder och modet och allt det där runtomkring. Jag minns när jag fick överta en låda med min mammas gamla filmisar från 50- och 60-talet. Jag bar omkring på den där lådan. Känslan av att öppna den lite högtidligt på en stenmur och sitta och titta på alla vackra detaljer. Samma högtidliga känsla infinner sig med gammalt, tunt, oskrivet papper, varsamt kolorerade vykort, svensktillverkade tyger. Det är nog något med tid (igen!) eller kalla det liv.
Jag är mer än någonsin sugen på att öppna upp Fröken Ö igen.. Men hur?
Många kyssar till er!