Här är förkylt. Och jag tittar på gamla bilder. Klockan tickar. Det står en stege mot taket. Handavtryck på fönstret. Jag tycker alltid det är lite svårt att ta bort handavtryck på fönster. En gång i tiden försökte jag lura mig själv att jag inte är det minsta sentimental. Det var innan jag fick barn. Min dotter gillar att gå på stenmurar, precis som jag. Jag undrar vad det är med stenmurar. Och mossan.
8 kommentarer:
jag tycker att det är bra att du är tillbaka i bloggsfären, har saknat dina fina bilder och ord.
jag har ett handavtryck på en av tavlorna som hänger ovanför soffan.
det är tre år gammalt.
ju äldre det blir desto svårare känns det att ta bort.
en minihand är det.
alla tror att det är min sons.
men i själva verket är det hans fyra år gamla kusin som i jämförelse faktiskt känns praktiskt taget vuxen.
I don't understand youre langauage,but I saw all your blog... and youre photos are very,very beauti:)
Ja, stenmurar. Mina grabbar promenerar ständigt uppe på mossan också. Att du är tillbaka här gör mig väldigt glad ska du veta. Blir alltid alldeles förtjust när jag ser att du gjort ett inlägg. Allt fint.
Ibland vill jag inbilla mig att jag ÄR sentimental...
men det funkade bättre innan jag fick tonårsbarn;)
tackniochhihi!
(ja joanna, känner igen. de får inte sitta där för länge, då blir det verkligen inte lätt. .men man får ta sig i kragen och skratta åt sin dumhet!)
fina krukor.
längesen jag va här.
roligt att du är tillbaks!
jag tycker med om att gå på stenmurar
Skicka en kommentar