Igår när jag var ute och gick på Söder sent på kvällen, så hittade jag en stor kulle, med snö på. Den fanns nog inte tidigare, utan upptäcktes av mig, skulle jag tro. Man blir så förvånad när man hittar stora berg och sånt. Vi gick dit idag med pulkor och filtar, och den fanns kvar! Solen sken och hästarna i hagen bredvid tuggade hö och luktade gott.
Folk såg vana ut. Som om det här är något som händer varje dag här i Småland. Man bara väntar med korv och pinne i hallen. Redo att ge sig ut i backen liksom.
För mig. Kändes det lite som att vara i Umeå igen. När Umeå är strålande vitt och man går längs älven och fryser och får iskristaller. På ögonfransarna.
Vi gjorde också en liten snölykta på innergården som vi hoppade sönder.
Och vagnen har egentligen blivit för trång nu för min långa son.