lördag 14 februari 2009


Igår när jag var ute och gick på Söder sent på kvällen, så hittade jag en stor kulle, med snö på. Den fanns nog inte tidigare, utan upptäcktes av mig, skulle jag tro. Man blir så förvånad när man hittar stora berg och sånt. Vi gick dit idag med pulkor och filtar, och den fanns kvar! Solen sken och hästarna i hagen bredvid tuggade hö och luktade gott.
Folk såg vana ut. Som om det här är något som händer varje dag här i Småland. Man bara väntar med korv och pinne i hallen. Redo att ge sig ut i backen liksom.
För mig. Kändes det lite som att vara i Umeå igen. När Umeå är strålande vitt och man går längs älven och fryser och får iskristaller. På ögonfransarna.
Vi gjorde också en liten snölykta på innergården som vi hoppade sönder.
Och vagnen har egentligen blivit för trång nu för min långa son.

5 kommentarer:

Teres sa...

men nu har jag missat något, kommer du från Umeå?

ina sa...

det är så fint att titta in här. jag blir uppfylld av glada känslor.

Karro sa...

Hej. Nu har jag suttit och kollat igenom din blogg från början till slut. Och jag har bara en sak att säga, JAG ÄLSKAR DEN!!! helt fantastiska bilder! Kram på dig.

underbaraclara sa...

vad fint du skriver- älskar din blogg samt det faktum att du bott i min stad umeå. kram

Josefin sa...

Teres! Nej men jag bodde i umeå några vändor. Åkte långa och många nattåg upp och ner. Min kille pluggade där sex år och jag jobbade lite och pluggade konstvetenskap. Vi väntade och födde också vår dotter där så jag känner en stark anknytning. Därför är det också extra roligt för mig att läsa er umebos bloggar. Ibland tycker jag att jag känner igen er tillochmed.

Ni andra, vad härligt och vad otroligt glad jag blir. Skutt skutt säger hjärtat!
kram alla!