torsdag 12 februari 2009

Tack Ivar för att jag fick lyssna




Det ringde ikväll.
Jag stod och var rätt upptagen. Sådär som en småbarnsförälder kan vara.
En äldre herre ringde. Han hette Ivar och hade varit historielärare. Han frågade om min J hade varit en av hans gamla elever. Långsamt och inlevelsefullt berättade han en lång historia om varför han undrade detta.
Det hade han inte, för han gick på en helt annan skola, min J. Men Ivar verkade inte särskilt förvånad. Han hade en lång lista på folk som hette samma sak.
Han sa att jag hade en trevlig röst. Som ett barn.
Att han hade satt in en annons i tidningen om att han undanbett sig gratulationer på sin 85-års dag. Att tidningen stavat fel men att han fått ersättning för det. Att visst, det skulle inte göra något om någon kom ändå och firade, för han hade ju trots allt ett barnbarn. Som bodde i Stockholm.
När vi lagt på kunde jag höra tystnaden hemma hos Ivar. Klockan som tickade. Glasögonen i handen. Ensamheten.
Tack Ivar.
Det var ett fint samtal.

11 kommentarer:

formigrafisk sa...

Dette var et innlegg så fint som en novelle...
Nydelig blogg!

hjartesmil sa...

åååå, himla himla fin blogg!

Joanna sa...

vackra skor fint till färgen på strumporna och ivar.
han får jag lust att åka hem till och prata med.
dricka kaffe med dopp kanske.

Madeleine sa...

vilken fin blogg du har! åh.

emma sa...

så fint det var hemma hos dig.

Anonym sa...

Älskade du, vilken fin berättelse.
Vi ses i ditt gamla hem på söndag.

Josefin sa...

åh tack för kommentarerna. . .
ska kika in till er nu.

linnea sa...

vilka undebara skor! är dom 2hand?

Josefin sa...

ja visst är de underbara! de är vintage, kanske 60-70tal, men jag tror snarast att de var oanvända när jag köpte dem(för 30 kr). SJukt billigt!

Malin sa...

En så trevlig blogg och sådana fina foton. Här kommer jag nog smyga in igen.

E sa...

ÅH! så tjusigt.