


En gång bjöd han mig och mitt sällskap på söndagsmiddag. När vi kom till bjudningen bad han oss att sitta ner vid bordet innan han själv gick och la sig i det enda svala rummet i huset och sov. Vi hörde höga snarkningar ut till köket där vi satt och fnissade åt alla märkliga saker han hade i sitt hus.
Ibland när jag behöver tänka på något verkligt roligt och annorlunda, ett annat sätt att leva, då tänker jag på den svettiga lilla gubben som grillar fisk och tittar på Benny Hill-filmer på en ö utanför Kenya.
Jag hoppas han har det bra.
2 kommentarer:
Din lägenhet(hus?)verkar så himla fin. Det får mitt nyttboendehjärta att slå lite extra hårt.
En lägenhet är det. Den är speciell. Vi trivs!
Nyboendehjärtan som slår lite extra hårt är det allra finaste!
kram!
Skicka en kommentar