Ibland känns det som att jag aldrig, verkligen aldrig. Hinner med att vara mig själv.
Idag försökte jag duscha. Mitt på dagen för en gångs skull.
Tänkte mig att jag tvättade håret med röda, nyplockade bär. Så att man kunde lukta på det och tänka på sommaren. Såg att jag inte rakat benen på tusen år. Blundade en stund. Såg båtar och fiskmåsar.
S i babysittern gnolade och lekte med en plasttiger. Jag fånade mig och lekte tittut bakom draperiet. Såg väl helt galen ut i mitt blöta, platta hår. Han blev rädd och grät. Grät och grät. Jag sprang upp för att hämta något och lämnade blöta fotsteg på trägolvet i hallen. Han bara grät. Hans små kinder blöta. Jag fick låtsas vara klar med duschen och torka mig lite. Burra till håret. Prata mjukt.
Ikväll. En fin person la ett fotografi i vårt brevinkast.