Ha en skön fredagskväll!

Vi ska få besök. Av några väldigt älskade.
Fick höra om snödroppar. Så det tänker jag på nu.

Nu

Ute ur min bubbla idag. En stund. Ibland träffar man människor som hjälper en att komma ihåg. På något vis.
På lilla torget vid sjön stod två stycken och kramades i en oändlighet. Längre tid än jag har sovit i streck den senaste tiden, tror jag. Han klappade hennes overkligt långa hår. Det såg verkligen helt underbart ut.
Vattnet har kommit loss nu. Det forsar på asfalten.
Jag vill berätta om våren för mina barn. Viska om vattenfärder på dammen. Grodyngel. Hopp över bäckar och flytande pinnar. Porlande världar. Stora löveldar med slott inuti. Fuktiga, ihåliga trädstammar. Den gamla mossan på de gamla stenarna.

Äta tulpaner

Kan man det? Jag menar är det farligt?
Jag känner mig så innerligt sugen på att ta ett stort, stort bett av tulpanbuketterna som pryder alla bord här hemma. Sedan kalaset. Borra ner hela mitt ansikte.
De röda. De vita.
Eller för all del. De gula, cerisa, de knalligt lila.
Och jag är inte ens gravid.

Bilderna. Den lilla klänningen hade E när hon var 1 år.
Porslinskatten har tappat en unge. Eller har den rymt.

Vi två, 17 år

Skyll dig själv. Inget händer här.
Men det gör ingenting om dina händer är
här.
17 år är jag på den här bilden. Bakom kameran sitter J. Vi hade picknick på en åker. Eller var det en äng?
Jag kan minnas exakt. Hur vi sitter och pratar om träden där borta. Solen. Framtiden.
Cyklarna i gräset.
Hans ögon.

Brodyr

Och promenad igen. Lyssnar på samma låt. Om och om.
Tänker att ibland glömmer man bort vad man drömde om.

Om kvällarna

Är det skönt att vara ensam.
Inte ensam ensam kanske.
Men lite ifred. Lite. En smula.
Klockan åtta gillar jag mest.
Mitt hår är blött. För jag har simmat. Ditt hår.
Är rufsigt.
Deras kinder är varma. De pratar om imorgon.
Baddräkten hänger på tork.

Födelsedag

Igår fyllde min käraste år och vi hade kalas nästan hela dagen.
Det var barn som sprang runt. Snubblade.
Släktingar och kompisar. Tårta med grädde.
Ballonger och glömda skor.
Lådvin och paj, ni vet.

Hitta något

Att bli äldre. Är mitt nya nöje.
En trygghet.
Vågar använda orden nu. De urtöntiga orden.
"Trevligt, uppskatta, uppleva, vacker, Ta hand om dig, Hälsa din fru! Älskling, fan vad dom där jeansen sitter snyggt på dig i häcken".
Då. Jag kunde verkligen inte säga "trevligt" och mena det med hjärtat. Jag dog nästan av tråkighet.
"Hoppas Du har det bra".
Vaddå bra, tänkte jag. Vem har det bra? Se på världen.
Fortsättning följer..

Hemma hos..

C, smyckesdesignern.
Hon har så fint. Omger sig med allt möjligt vackert. Fullt av energi.
Kan man låta bli att fotografera då?
Inte jag.

Pennor pennor

Önskar jag hade mer ork att vara kreativ. Idag har vi målat regnbågar.

Bara lite bilder.

Varit i skogen idag. Myrstackevägen.
Solen sken och bländade i snön.
Vi såg spår.
Älg, rådjur, räv, ekorre, hare, fågel.
Katt.
Hund, gubbe.
Häst.
Pulka. Barnvagn.
Hand som plockade snön. Att äta.
Liten flicka, mamma och mormor.

Igår när jag var ute och gick på Söder sent på kvällen, så hittade jag en stor kulle, med snö på. Den fanns nog inte tidigare, utan upptäcktes av mig, skulle jag tro. Man blir så förvånad när man hittar stora berg och sånt. Vi gick dit idag med pulkor och filtar, och den fanns kvar! Solen sken och hästarna i hagen bredvid tuggade hö och luktade gott.
Folk såg vana ut. Som om det här är något som händer varje dag här i Småland. Man bara väntar med korv och pinne i hallen. Redo att ge sig ut i backen liksom.
För mig. Kändes det lite som att vara i Umeå igen. När Umeå är strålande vitt och man går längs älven och fryser och får iskristaller. På ögonfransarna.
Vi gjorde också en liten snölykta på innergården som vi hoppade sönder.
Och vagnen har egentligen blivit för trång nu för min långa son.

Söta familjen i Örebro. Tack! S är jättefin i sin nya tröja med moln och solar.
Mer.
Kartongträd på väggen. Fallande löv som på hösten.
En hemmagjord orm av en klänning som var ful.
Kladdkakesmet och spricka i fingret.

Tack Ivar för att jag fick lyssna

Det ringde ikväll.
Jag stod och var rätt upptagen. Sådär som en småbarnsförälder kan vara.
En äldre herre ringde. Han hette Ivar och hade varit historielärare. Han frågade om min J hade varit en av hans gamla elever. Långsamt och inlevelsefullt berättade han en lång historia om varför han undrade detta.
Det hade han inte, för han gick på en helt annan skola, min J. Men Ivar verkade inte särskilt förvånad. Han hade en lång lista på folk som hette samma sak.
Han sa att jag hade en trevlig röst. Som ett barn.
Att han hade satt in en annons i tidningen om att han undanbett sig gratulationer på sin 85-års dag. Att tidningen stavat fel men att han fått ersättning för det. Att visst, det skulle inte göra något om någon kom ändå och firade, för han hade ju trots allt ett barnbarn. Som bodde i Stockholm.
När vi lagt på kunde jag höra tystnaden hemma hos Ivar. Klockan som tickade. Glasögonen i handen. Ensamheten.
Tack Ivar.
Det var ett fint samtal.

Jag vill tänka.

En man jag träffade en gång, på en ö långt långt borta, hette Hyacinth. Som blomman. Han hade vitt hår men bar ändå en tupé som var svart. I sin ägo hade han en get som hette Jerome, en stor glänsande crèmefärgad bil, en bomullsodling i rabatten och en läskfabrik i trädgården. Ibland åkte han till Australien och köpte barnmatsburkar till sig själv och ballonger till sina barnbarn, som egentligen var lite för stora. Om man nu kan bli det.
En gång bjöd han mig och mitt sällskap på söndagsmiddag. När vi kom till bjudningen bad han oss att sitta ner vid bordet innan han själv gick och la sig i det enda svala rummet i huset och sov. Vi hörde höga snarkningar ut till köket där vi satt och fnissade åt alla märkliga saker han hade i sitt hus.
Ibland när jag behöver tänka på något verkligt roligt och annorlunda, ett annat sätt att leva, då tänker jag på den svettiga lilla gubben som grillar fisk och tittar på Benny Hill-filmer på en ö utanför Kenya.
Jag hoppas han har det bra.

Hörnan

Hörnan där allt möjligt samlas.
Barnens fotavtryck, fjädrar, gamla tapeter och hyllpapper.
Välvikna tyger ifrån mormors garderober. Sneda högar.
Mjuka, gamla örngott.
Och lakan med fina mönster.
Små fotografier.
Spetsar. Vykort ifrån resor.
Halsband.
Guldskorna ifrån min barndom.
Bokmärken med flickor med bladparaplyer under regnmoln
Idéskisser. Ofärdiga projekt.
Inspiration, knappar och trådrullar.
Mysigt. Eller hur?

Dessa klänningar..

..har följt med ett tag.
Från den tiden då man kunde hitta vackra klänningar i maskeradhörnan på Kupan för inga pengar alls. Hittade jag den röda. 50 kr. Den puderrosa spetsklänningen fick jag punga ut 120 kr för på rean för tusen år sedan. Den har en liten fläck men jag älskar den. Typiskt mig. Den blå. Den blå med kraftigt, blommigt, perfekt skrynkligt tyg. Jag minns ej riktigt. 100 kr kanske? Den går man i så förtjusande. Svänger. Trali trala.
Gokväll!

Dvala

Okej, jag ska erkänna. Har inte varit utanför dörren idag. Tittar ut på den blöta luften och vill att det ska bli mörkt fort. Jag ser nyckelpigorna klättra i fönstret. Ramla ner.
Nyckelpigorna. Utan önskningar.
Hittade de här bilderna och blev nostalgisk.
Då. Vi köpte rosaglaserade munkar och hallongrottor på Ica, fraktade hit farmors uppstoppade rovfågel, köpte blommor. Jag som aldrig. Fast jag vill.

Hallonchokladmoussetårta

Och sen vill jag sova