fredag 16 januari 2009

Manchestersoffa - en brun

In åkte så den bruna manchestersoffan igen. Den som bodde i studentkollektivet i Umeå. Yra fester med övernattningsgäster just där. Islänningar, norrlänningar, göteborgare, skåningar och resten.
Serietecknande och ångest och överleva.
Sen in i vår lilla vänta-första-barnet-lägenhet utan fläkt. Äta-spaghetti-i-soffantiden. Gråta-efter-jobbet-tiden. Titta på vackra japanska filmer. Dricka thé.
Tentatiden. Konst och medicin i en salig blandning.
Cykla, blåsa stora moln.
Vidare till den där fräscha lägenheten med nya tapeter. Den där allting hände. Där vi blev en familj.
Ute kallt.
Vi hade roligt.
Vi hade färgglada kuddar med blommor som inte riktigt passade. Ingenting passade egentligen. Den fraktades sen hela vägen ner till Småland. Vi skänkte bordet som jag hade målat.
Vi har, tills nu, inte riktigt vetat var vi ska ha den. Tänkt att den där gamla soffan är ju bara i vägen. Men vi kan ju inte göra oss av med den. Men. Nu är den tillbaka till sin centrala plats i hemmet. Det känns så rätt.
Vi kan nu ligga bredvid varandra med en filt över oss igen. Jag och min älskade.

Vår dator är korkad. Därför kan jag inte lägga ut några bilder idag. Men imorgon hoppas jag!
God natt!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Det är så fint att läsa de små historierna. jag tänker på gökuret i lägenheten där inget riktigt passade. som vår lägenhet nu. nya tapeter. vi tycker om att titta på dina bilder. så fina. vi provar sätta upp tavlor idag. kram från j och h i örebro.

a.m.o. sa...

Jag hittade hit via... tja, någon blogg iaf och ville bara säga att dina bilder på bloggen är så tjusiga! Det är alltid lika kul att hitta nya bloggar!

Josefin sa...

Hej Hej! a.m.o tack! och välkommen hit!
H och J - vad kul det ska bli att ses i helgen. hoppas hoppas det blir av. lite nervöst att åka så långt. men det får det vara värt!
kramar till er allihop!

Josefin sa...

Hej Hej! a.m.o tack! och välkommen hit!
H och J - vad kul det ska bli att ses i helgen. hoppas hoppas det blir av. lite nervöst att åka så långt. men det får det vara värt!
kramar till er allihop!