
Tänk er ett gult, slitet sagohus med spetsgardiner i fönstrena, rosenbuskar, klematis och blåregn klättrande på väggarna. Stora rum med tunga mattor överallt. Gamla, inramade fotografier, kristallkronor, broderade kuddar och levande möbler som berättar sagor om tystnad.
Jag kan berätta hur länge som helst om det där himla huset. Det är kallt och dragit. Men ändå så varmt och inbjudande. Och trädgården.
Jag önskar att jag vågat ta med kameran idag. Nästa gång kanske.
4 kommentarer:
åå, kan ni inte få flytta in snart!?
Min syrra fick en liten flickbäbis igår! kram från Karin
Lova att du gör!!
Vaddå flytta in, har du köpt det där huset du talar så vackert om?
För jag gick in här för att skriva att jag tycker ditt hus och hem verkar vara helt jävla underbart, där du bor nu...
Fast inlägget under detta, där kan jag tyvärr bara se varannan bild?
Kram
hihi
nädå vi har inte köpt något hus. men inte utan att man drömmer lite...
fast jag vet inte om jag skulle vilja flytta härifrån ändå. inte på vintern. det är det där med trädgård, blommor, frukost med dörren öppen, krokus och snödroppar i ens egen jord. det är fint att drömma om det. ibland. så vi får se vad som händer.
gud vad roligt och spännande med flickebarnet!!! nu är väl h stolt kusin?
konstigt med bilderna.vad kan det bero på?
KRam!
JA!Jag vill höra mer om det där spännande huset!!
Skicka en kommentar