Känns så avlägset nu. Jag har haft alla de där jobben. Som man får om man "bara har gått olika konstutbildningar".Städerska. Vårdbiträde. Personlig assistent. Barnskötare. Kassabiträde. Sandwichberedare. Servitris. Kafébiträde.
Vissa roligare än andra.
Jag brukar samla på historier när jag jobbar. Det är lite nördigt. Men de finns ju överallt. Om man väljer att titta.
Idag tänker jag på. Gubben med sjömanshatt som köper hyllbård och tänker på horisonten. Flickan i svart spindelnät. Den blinda damen med genomskinlig hud, gula tofflor och en gul undulat. Tanten som dukar sitt bord och kokar sitt ägg med överdriven perfektion och alla hennes tavlor med katter på. Tjejen som kan allt om kött och pastejer och att konversera. Den jättestora kvinnan med den jättelilla väskan. Den deprimerade mannen med alla hundvalparna och de avklippta jeansen.
Hon med de svaga, gamla, blåa händerna. Som jag håller för att hon är rädd. Fastän hon inte känner mig så väl.
Nu öppnar jag mitt hjärta lite. Men jag har alltid trott på att jag har något slags uppdrag här i livet. Att det är konst. Att konst är frihet. Att det är till för mig.
17 kommentarer:
Vad vackra ni är! Vilken fantastisk liten människa!
Känner med dig som inte får sova, minns paniken som ibland överföll mig under nätterna.
Och sen så vänder det. I vårt fall vid nio månader då amning byttes mot välling. Han sov som en stock. Min sorg över att säga hej då till amning försvann i lyckan över att få sova. Att vakna en gång och fixa flaska blev en baggis. Och plötsligt minns man knappt de långa nätterna.
Er vändning kommer också, håll ut.
Vilka vackra människor.
Jag sitter med kurskataloger och universitetshemsidor runt omkring mig och undrar vad 17 jag ska göra. Konsten, konsten, konsten. Eller tryggheten, tryggheten, tryggheten. Det är inget svårt val, men ändå väldigt svårt.
Äntligen säger någon det rakt ut, jag är inte ensam! Jag är utbildad designer, men jag har haft de flesta av jobben som du nämde. Är så trött på världen idag, men jag vill också skapa. Det är två världar som krockar hela tiden. I mitten står jag och håller på att bli tokig.
Jag ska just iväg till ett av de där jobben.....
Vikariera på en förskola...
När jag bara vill fota och göra smycken....
Men, men
Fin blog du har, återkommer.
Ha en fin helg!
Underbara människa! Här har du en ny läsare som känner igen sig och kommer fortsätta läsa...
/Linnea
Fina ni är. och lyckliga. Det är fint att öppna sitt hjärta lite då och då. när andan faller på. Att samla på upplevelser och intryck är fint. och att kunna plocka fram och minnas. och delge oss andra. Fint är det!
Kram
aj. här går jag och är likadan och har haft alla jobben och miljoner i studieskulder och miljoner drömmar och tankar och kvar blev en liten mamma som jobbar på ett jobb där jag är duktig men inte helhjärtad och säljer saker och är trevlig. det ger magknip och snurriga tankar och kanske snart bryter jag upp. jag har tänkt på hur alla andra gör. hur gör alla andra? och givetvis är svaret att alla andra som är som jag har det som jag. nästan i alla fall.
underbar blogg. och så fina bilder.
oj vad fin din blogg är.
vad snälla ni är. det känns som att vi är många som känner sådär. många som hamnar fel på något vis. men ändå rätt. för jag tror att man måste gå dessa krokiga tunga vägar för att komma till "det där man söker"
SOMMAR-känsla. Tack!!! Här uppe där jag bor snöade det idag - igen. Inte för att jag är vintern emot - snarare tvärt om - men visst skulle det vara fint med barfota-dans, kortärmade linnen och och sådant somrigt efter så många månader i trans.
Så fine dere er:) Bloggen din er herved lagret på favoritt lista.
ni är så vackra.saknar dig min vän
Åh! Jag känner också igen mig! Konstutbildningar och sedan en teoretisk utbildning för att tjäna pengar... eh... Mest arbetslös nu, men hinner då med det jag helst vill göra; dreja, sy och baka. Så skönt att vi är flera som känner och tycker så här! Tack fina Ö för inlägget!
grymt fina bilder
tack för det här inlägget. jag känner verkligen igen mig. är det fel på samhället eller mig? uh. har studerat fotografi jättelänge, men ingen vill betala för bilder. skulle behöva en utbildning till i något praktiskt, då kanske jag skulle få jobb. men jag brinner för det kreativa och hjärtat tyckte att jag skulle välja så, jag hoppas att det blir bra till slut. än så länge är jag bara arbetslös med en massa drömmar. i alla fall så det känns.
kram.
Vilken underbart vacker blogg! Jag är glad att jag hittade hit. Och vad jag känner igen mig, konstutbildningar och de där jobben...jag har sökt en ny utbildning nu mer accepterad kanske, lärare, men med inriktning textil. Vi får se...Jag kommer tillbaka och läser mer här i alla fall:)
Du är en obeskrivligt fantastisk konstnär, och jag älskar älskar älskar din blogg. Livet framstår som så vackert genom dina foton.
Skicka en kommentar