Vår i luften.
Bilder tagna här hemma.
Idag var vi hos vår vän G i hans fantastiska hus igen. Han har hur många pelargonior som helst. Hela hans källare är full.
Gökuret. Hunden med det nickande huvudet. Skafferiet fullt med underbara plåtburkar. Snödropparna. Den nykrattade gången. Sticklingarna i köksfönstret. I olika små glasvaser. Citronbullar på blåvitt fat. Knarret under mattan.
Jag får minnen. Fastän jag inte varit i G:s hem förrän första gången för tre år sedan. Men det är något visst med stämningen och dofterna hos gamla människor som levt väldigt länge. Och ljuden. Ja, nu är jag där igen. Jag var sådan redan som liten.
Stämningminnen är mina favoritminnen. Jag får sådana ibland. Kommer helt plötsligt. Morgonljuset genom tunna gardiner i fönstret. Sitter i kökssoffan med barnakänslan. För jag är ett barn, som inte tänker på varifrån föremål kommer. Vilken design, årtionde eller så. Bara att det är och används av just den handen. Den rösten. Det vita håret upprullat i färgglada rullar. Blänker i morgonsolen. En liten lillebrorsbröstkorg rör sig i ögonvrån. Vi ska vidare. Vi ska bada. Samla stenar. Skrika så det ekar.