Min lille pojke. Min älskade, envise lille ickenattsovare. Vi försökte oss på att börja en "metod" igår. Vet inte vad den kallas men den bygger på att barnet ska somna trygg och ensam i sin säng. Jag tänker att vad som helst är bättre än som det är nu. Efter en stunds skrik hade han blivit hungrig så jag ammade lite. Då släpper han bröstet och tittar på mig med en sån där tydlig blick som vill förstå och SE mig. Jag har aldrig fått den blicken från honom förut. Jag har saknat den. Jag har tänkt att vi har kanske inte den kontakten. Men det vet jag nu. Och herregud, han är ju bara så liten än. Han somnade i sin egen säng, men varje gång jag vaknade låg han bredvid mig i min. Jag har inget minne av att ha lyft upp honom. Inatt drömde jag att jag lämnade honom ensam i två timmar. Det var hemskt. Jag skrek.Förlåt min besatthet av natten. Men jag tror det blir bra det här.
3 kommentarer:
vad glad jag blir.ni är så söta.
jag virkar vidare som ett litet troll,om du hittar beskrivning på rundkrage i dina virkböcker kan du väl säga till.
franska kramar
Där ligger ju mitt kort. Vad kul! Du anar inte vad dina bilder här inspirerar mig. Allt är så vackert. Men jag har ju alltid diggat det du gör, det vet du.
Har läst alla dina inlägg nu. Vad fin E är. Jag tror på hennes skapelseberättelse.
Krm Maria
ps förresten ser du om det kommer kommentarer till äldre inlägg? ds
Skicka en kommentar