En gång hade vi en katt här i lägenheten. Hon var så fin och hette Maja. Vi fick aldrig komma riktigt nära henne, hon var så skygg. En sorglig historia. Mamma hittade henne i källaren i en plastpåse, liten och näpen. Arbetarna som lagt om taket hade lämnat henne där efter sin sista kaffepaus. Tänkte väl, en katt mer eller mindre såhär på landet, gör väl ingen skillnad? Här finns värme. Vi fick ta hand om henne, det är något visst med en katt i hemmet. Vår dotter som då var i hårdhäntåldern älskade Maja lite för mycket. Hon fick aldrig vara ifred så vi beslöt att lämna henne till ett annat hem. Sen dog hon fick vi höra. Av kattpesten. Vissa får visst aldrig en chans.
onsdag 10 december 2008
Lilla liv
En gång hade vi en katt här i lägenheten. Hon var så fin och hette Maja. Vi fick aldrig komma riktigt nära henne, hon var så skygg. En sorglig historia. Mamma hittade henne i källaren i en plastpåse, liten och näpen. Arbetarna som lagt om taket hade lämnat henne där efter sin sista kaffepaus. Tänkte väl, en katt mer eller mindre såhär på landet, gör väl ingen skillnad? Här finns värme. Vi fick ta hand om henne, det är något visst med en katt i hemmet. Vår dotter som då var i hårdhäntåldern älskade Maja lite för mycket. Hon fick aldrig vara ifred så vi beslöt att lämna henne till ett annat hem. Sen dog hon fick vi höra. Av kattpesten. Vissa får visst aldrig en chans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Maja hittades i en mycket kall källare. Hon fanns i en påse. Men om hon krupit dit vet jag inte. Hon bara var där, utan att någon av de övriga katterna brydde sig. Hon var inte som någon av de andra.
det var sannerligen det finaste kattskrället jag sett. åh.
Skicka en kommentar