Alltså vad roligt det är att åka stjärtlapp nedför en garageinfart när allt är vitt och ulligt, och jag minns inte när jag rullade en snögubbe senast. Jag minns inte när jag frös så mycket om tårna så att det värkte långt efter att jag fått på mig raggsockorna. Dessutom, finns det något vackrare än att gå på sitt barns första riktiga luciatåg? Att rätta till hennes lilla glitter i rufshåret och bära hennes ljus medans hon tar på sig stövlarna? Det är så stort för henne. Lika stort som hela snöhögen här utanför. Fast vi föräldrar fick beröm också. "För att vi inte pratade med varandra". Det är man ju rätt nöjd med.
1 kommentar:
Tack fina du för mysig stund å för att nu slipper jag frysa hur kallt det än blir denna vinter. Puss i panna
Skicka en kommentar