Idag har vi besökt vårt favorithus här i stan. Och förstås, vår favoritfarbror. Som alltid vandrar omkring i avklippta gummistövlar för det är bekvämast. Hans hus är en lång historia. Och jag kan nog säga att vi älskar det där huset. Han blev också förälskad i det för 41 år sedan och vi har fått höra många historier. Om damer som säljer ägg, vårstädningar, söta vindsrum med utsikt och tvillingbröder som bär ner pelargonier till källaren.
Tänk er ett gult, slitet sagohus med spetsgardiner i fönstrena, rosenbuskar, klematis och blåregn klättrande på väggarna. Stora rum med tunga mattor överallt. Gamla, inramade fotografier, kristallkronor, broderade kuddar och levande möbler som berättar sagor om tystnad.
Jag kan berätta hur länge som helst om det där himla huset. Det är kallt och dragit. Men ändå så varmt och inbjudande. Och trädgården.
Jag önskar att jag vågat ta med kameran idag. Nästa gång kanske.